Berättelse
En kväll med höga förväntningar
Måndagen den 23 november 2015 var en av de stora kvällarna i det svenska kulturlivet. I Konserthuset i Stockholm hölls Augustgalan, kvällen då Augustpriset delas ut. Priset, som har funnits sedan 1989, räknas som ett av Sveriges allra mest prestigefyllda litteraturpris, och själva galan var en högtidlig tillställning med författare, förläggare och journalister i festkläder. Var och en av de nominerade titlarna presenterades på scenen, och i salen låg en blandning av glädje och nervositet i luften.
I klassen för årets svenska skönlitterära bok var Jonas Hassen Khemiri en av tre nominerade. Hans bidrag var romanen “Allt jag inte minns” – hans fjärde roman. Det var en bok som hade blivit hyllad av kritikerna, en berättelse där en namnlös berättare försöker pussla ihop bilden av en död vän genom att lyssna på andra människors minnen. Många tippade att just Khemiri hade goda chanser att vinna.
Dagen som ingen såg
Men medan publiken förberedde sig för en festkväll hade Khemiris egen dag sett helt annorlunda ut. I stället för att gå igenom sitt tacktal eller välja kläder hade han tillbringat större delen av dagen på ett sjukhus, tillsammans med en person som stod honom nära. Det skulle göras en rutinkontroll, men provsvaren dröjde. Timme efter timme satt de och väntade, och oron växte i takt med att klockan gick.
I den väntan började något hända inom honom som han senare skulle berätta om från scenen. Han fann sig själv förhandla med ödet, nästan som ett barn som lovar att vara snällt om bara önskan går i uppfyllelse. Tanken var ungefär: strunta i Augustpriset, ta gärna det ifrån mig – bara provsvaren blir bra. För Khemiri var valet inte svårt. Ett litterärt pris, hur fint det än var, vägde lätt mot beskedet att en älskad människa var frisk.
Till sist kom svaret, och det var positivt. Personen var frisk. Lättnaden var enorm, och i det ögonblicket kändes kvällens gala nästan oviktig. Han åkte ändå dit, men med dagens känslor fortfarande kvar i kroppen.
Ögonblicket på scenen
Inne i den fullsatta salen läste juryn till slut upp namnet på vinnaren i klassen för skönlitteratur. Det var Jonas Hassen Khemiri. Han hade vunnit Augustpriset, som innebar 100 000 kronor och en bronsstatyett. Applåderna fyllde Konserthuset när han reste sig och gick mot scenen.
Väl uppe vid mikrofonen valde han att inte tala i första hand om sin bok. I stället berättade han om dagen som varit – om timmarna på sjukhuset, om oron och om sitt tysta avtal med ödet. Han beskrev hur han under väntan hade tänkt att han gärna avstod priset om bara beskedet blev gott. Och så, när nu båda sakerna hade gått hans väg, vände han sig liksom till ödet en sista gång och sa: “Jag tar tillbaka allt.” Han lade till att det betydde oerhört mycket för honom.
Varför kvällen blev större än ett pris
Det blev ett av kvällens mest omtalade tacktal, just för att det handlade så lite om litteratur och så mycket om livet. I stället för att räkna upp personer att tacka eller tala om sitt skrivande, lät Khemiri publiken förstå vad som verkligen hade fyllt hans dag. På så vis blev själva prisutdelningen en del av en större berättelse om vad en människa egentligen värderar högst när det kommer till kritan.
Det finns något passande i att det drabbade just Khemiri. Hela hans författarskap kretsar kring minne, förlust och frågan om vad vi bär med oss av andra människor. Den prisbelönta romanen handlar om att försöka hålla fast vid en människa som är borta. Att han samma dag fick uppleva både den djupa oron inför en närståendes hälsa och den enorma lättnaden när allt löste sig, gör att verkligheten och hans litteratur nästan tycks spegla varandra. För många som var där, eller som senare läste om talet, blev kvällen ett exempel på hur ett offentligt ögonblick kan bli djupt personligt – och hur ett pris ibland betyder mest just för att det inte längre är det viktigaste.
Ordlista
| Ord | Förklaring |
|---|---|
| högtidlig | allvarlig och fin, som vid en ceremoni |
| en tillställning | ett ordnat evenemang, en fest |
| nominerad | utvald som en möjlig vinnare |
| hyllad | mycket berömd och uppskattad |
| en kritiker | en person som bedömer böcker eller film |
| namnlös | utan namn |
| en rutinkontroll | en vanlig undersökning hos läkaren |
| ett provsvar | resultatet av en medicinsk undersökning |
| förhandla | tala om villkor för att komma överens |
| ödet | en kraft som tänks bestämma vad som händer |
| avstå | låta bli att ta emot något |
| en lättnad | känslan när en oro försvinner |
| en bronsstatyett | en liten figur av brons |
| ett tacktal | det man säger när man tar emot ett pris |
| när det kommer till kritan | när det verkligen gäller |
| ett författarskap | allt det en författare har skrivit |
Läsförståelsefrågor
Vad var det som skulle hända i Konserthuset den 23 november 2015?
- En konsert med klassisk musik
- Augustgalan, då Augustpriset delas ut
- En bokmässa med försäljning
Vad handlar romanen “Allt jag inte minns” om, enligt texten?
- En berättare som försöker förstå en död vän genom andras minnen
- En resa runt jorden
- En familj som flyttar till New York
Hur hade Khemiri tillbringat större delen av dagen före galan?
- Han skrev klart en ny bok
- Han väntade på provsvar på ett sjukhus med en närstående
- Han övade på sitt tacktal hemma
Vad innebar Khemiris “förhandling med ödet”?
- Han ville vinna priset till varje pris
- Han var beredd att avstå priset om bara provsvaren blev bra
- Han lovade att sluta skriva om han vann
Vad valde Khemiri att tala om i sitt tacktal?
- Mest om sin bok och sitt skrivande
- Mest om dagen på sjukhuset och sitt avtal med ödet
- Mest om andra författare han ville tacka
Stämmer påståendena? Svara ja, nej eller det står inte i texten.
- Provsvaret för den närstående blev positivt.
- Khemiri vann Augustpriset den kvällen.
- Khemiri grät under sitt tacktal.
Augustpriset i klassen innebar 100 000 kronor och en bronsstatyett. (ja / nej / det står inte i texten)
Varför kändes galan “nästan oviktig” för Khemiri den dagen? Förklara med stöd i texten.
Vad menade Khemiri med orden “Jag tar tillbaka allt”? Förklara. (öppen fråga)
Texten säger att verkligheten och Khemiris litteratur “nästan tycks spegla varandra”. Vad menas med det? Ge exempel från texten.
Vad tror du att texten vill säga om vad människor egentligen värderar högst? Motivera ditt svar.
Diskussionsfrågor
- Khemiri menade att hälsan var viktigare än ett av Sveriges finaste litteraturpris. Vad värderar du själv högst när det verkligen gäller?
- Många “förhandlar med ödet” när de är oroliga, även om de inte tror på ödet. Varför tror du att människor gör så?
- Ett tacktal som handlar om livet snarare än om arbetet kan göra starkt intryck. Vad är det som gör att vissa ord fastnar hos många?
- Texten kopplar ihop Khemiris liv med temat i hans böcker. Tror du att en författares liv ofta syns i det hen skriver? Diskutera.
- Skriv (4 meningar): Beskriv en dag då något du var orolig för löste sig på ett bra sätt. Vad hände, hur kände du dig före och efter, och vad lärde du dig?