Dagen då spöket fick liv

Berättelse

Sommaren 1920 var det varmt i filmstudion i Solna utanför Stockholm. Inne i den stora hallen arbetade Victor Sjöström med en film som skulle bli hans mästerverk: Körkarlen, som byggde på en roman av Selma Lagerlöf. Victor var inte bara regissör. Han hade också skrivit manus och spelade dessutom huvudrollen, mannen David Holm. Han hade alltså flera krävande uppgifter samtidigt.

Den här dagen skulle de filma en av de svåraste scenerna. I berättelsen kommer döden i en gammal vagn för att hämta de döda. Victor ville att spökena skulle se verkligt overkliga ut. De skulle röra sig fram över golvet, samtidigt som man kunde se rakt igenom deras kroppar. Det var en djärv idé, eftersom det inte fanns några datorer som kunde skapa sådana bilder. Allt måste lösas direkt i kameran.

Tillsammans med sin skicklige fotograf Julius Jaenzon hade Victor utvecklat ett trick som kallas dubbelexponering. De spelade in samma bild flera gånger på exakt samma filmremsa. Först filmade de rummet med de levande personerna. Sedan spolade de försiktigt tillbaka filmen och spelade in spöket på nytt, ovanpå den första bilden. Eftersom ljuset från det första rummet lyste igenom, blev spökets kropp halvt genomskinlig.

Arbetet krävde ett oerhört tålamod. Varje rörelse måste vara uträknad på förhand, och allt måste stämma på millimetern. Skådespelarna fick stå på exakt rätt plats, och ljuset måste vara likadant vid varje tagning. Om någon tog ett enda steg fel, eller om filmen rörde sig en aning, blev hela bilden förstörd. Då fick de börja om från början. En enda scen kunde därför ta flera dagar att få rätt.

Men mödan lönade sig. När Körkarlen hade premiär den 1 januari 1921 på biografen Röda Kvarn i Stockholm satt publiken som förtrollad. Spökena gled fram över duken på ett sätt som ingen hade sett tidigare. Filmen spreds snart till andra länder och gjorde Victor Sjöström världsberömd. Det tålmodiga arbetet i den varma studion i Solna hade förvandlat ett tekniskt problem till ren filmmagi.

Ordlista

Läsförståelsefrågor

1. Vilka uppgifter hade Victor Sjöström i filmen Körkarlen?

   1. bara regissör
   2. regissör, manusförfattare och skådespelare
   3. bara skådespelare

2. Hur ville Victor att spökena skulle se ut?

   1. helt svarta
   2. halvt genomskinliga, så att man kunde se igenom dem
   3. som vanliga människor

3. Vad heter tricket som de använde?

   1. dubbelexponering
   2. snabbfilmning
   3. färgläggning

4. Varför fick de ibland börja om från början?

   1. studion var för varm
   2. om någon stod fel eller filmen rörde sig blev bilden förstörd
   3. skådespelarna glömde sina repliker

5. Stämmer påståendena? Svara ja, nej eller det står inte i texten.

   1. Det fanns datorer som skapade spökena.
   2. Julius Jaenzon var Victors fotograf.
   3. Körkarlen hade premiär den 1 januari 1921.
   4. Filmen spelades in på vintern.

6. Förklara med egna ord hur dubbelexponeringen gjorde spöket genomskinligt. (öppen fråga)

7. Varför var det extra svårt att göra de här bilderna just på den tiden? (inferens)

8. Texten säger att “mödan lönade sig”. Vad menas med det här? (inferens)

Diskussionsfrågor

• Victor och Julius löste ett svårt problem utan modern teknik. Är problem ibland lättare att lösa när man har få hjälpmedel? Diskutera.
• I dag görs sådana effekter med dator på några minuter. Vad vinner och vad förlorar man när tekniken gör arbetet snabbare?
• Att göra en enda scen kunde ta flera dagar. När i ditt eget liv har tålamod lönat sig?
• Skriv (4 meningar): Beskriv en gång då du arbetade länge och noggrant med något innan det blev bra. Vad gjorde du, och hur kändes resultatet?