Vården som alla är med och betalar – 1177, vårdcentralen och högkostnadsskyddet

Berättelse

En vård som ska finnas för alla

I Sverige bygger sjukvården på en grundtanke: alla ska ha tillgång till vård, oavsett hur mycket pengar de har. För den som är ny i landet kan det ändå vara förvirrande att veta vart man ska vända sig, vad det kostar och vem som egentligen bestämmer över vården. Några enkla hållpunkter gör det mycket lättare, och de är värda att lära sig redan tidigt.

Vart man vänder sig

Vid besvär som inte är akuta vänder man sig oftast först till en vårdcentral. Dit går man med sådant som feber, värk, oro för en knöl eller ett utslag som inte vill ge med sig. På vårdcentralen träffar man läkare och sjuksköterskor som bedömer vad som behöver göras, och som vid behov skickar en vidare till en specialist eller till ett sjukhus.

Är man osäker på om man alls behöver söka vård kan man ringa 1177. Det är regionernas gemensamma tjänst för råd om vård, och den når man dygnet runt, både på telefonnumret 1177 och på webben 1177.se. Där svarar erfarna sjuksköterskor som lyssnar, ställer frågor och vägleder en till rätt slags vård. Men det finns en gräns för vad 1177 är till för. Vid ett livshotande nödläge – om någon inte kan andas, har bröstsmärtor eller råkat ut för en svår olycka – ringer man alltid 112, så att hjälpen kommer så snabbt som möjligt.

Vad det kostar – och skyddet mot höga kostnader

Vård i Sverige är inte gratis, men den är sällan dyr för den enskilde. För varje besök betalar man en patientavgift. För att ingen ska drabbas orimligt hårt finns ett högkostnadsskydd. Det innebär att man under en period på tolv månader inte behöver betala mer än ett visst belopp i patientavgifter, omkring 1 450 kronor. Den exakta summan kan variera mellan olika regioner och ändras dessutom över tid, så siffran bör ses som ungefärlig. När man har nått gränsen får man ett frikort, och då är besöken avgiftsfria under resten av tolvmånadersperioden. På så sätt blir vården överkomlig även för den som behöver söka hjälp ofta.

Vem äger vården?

För att förstå svensk sjukvård är det bra att veta att samhället är uppbyggt i tre nivåer: staten, regionerna och kommunerna. Det är framför allt regionerna som ansvarar för hälso- och sjukvården, alltså vårdcentralerna och sjukhusen. Verksamheten finansieras till stor del med skatt, bland annat den regionskatt som invånarna betalar. Det betyder att vi alla är med och betalar för vården gemensamt, och att kostnaden vid själva besöket därför kan hållas låg. Tanken är solidarisk: man betalar efter förmåga via skatten, men får vård efter behov. Just därför uppfattar många högkostnadsskyddet och den skattefinansierade vården som något mer än praktiska regler – de säger något om hur samhället ser på trygghet och jämlikhet.

Ordlista

Läsförståelsefrågor

1. Vad är grundtanken bakom den svenska sjukvården enligt texten?

   1. Att den som betalar mest får bäst vård.
   2. Att alla ska kunna få vård, oavsett ekonomi.
   3. Att vård bara ges till den som är svårt sjuk.

2. Vad gör en sjuksköterska som svarar på 1177?

   1. Kommer hem till en och ger medicin.
   2. Lyssnar, frågar och hjälper en att hitta rätt sorts vård.
   3. Bestämmer hur hög skatten ska vara.

3. När ska man ringa 112 i stället för 1177?

   1. När man vill boka en vanlig tid på vårdcentralen.
   2. När någon är i livsfara, till exempel inte kan andas.
   3. När man undrar vad ett besök kostar.

4. Vilken nivå i samhället ansvarar framför allt för sjukvården?

   1. Kommunerna.
   2. Regionerna.
   3. Staten ensam.

5. Vad menas i texten med att vården är “solidarisk”?

   1. Att man bidrar utifrån sin inkomst men får hjälp utifrån hur sjuk man är.
   2. Att alla betalar exakt lika mycket vid varje besök.
   3. Att vården bara finns för dem som har arbete.

6. Vad innebär ett frikort?

   1. Att man får tillbaka alla pengar man någonsin betalat.
   2. Att vårdbesöken blir avgiftsfria resten av tolvmånadersperioden.
   3. Att man slipper betala skatt under ett år.

7. Stämmer påståendena med texten? Svara ja, nej eller det står inte i texten.

   1. Tjänsten 1177 går att nå både på telefon och på webben.
   2. Vården i Sverige är gratis från första besöket.
   3. Sjukvården finansieras till stor del med skatt.

8. Stämmer påståendena med texten? Svara ja, nej eller det står inte i texten.

   1. Beloppet för högkostnadsskyddet är exakt detsamma i alla regioner och ändras aldrig.
   2. På vårdcentralen kan man skickas vidare till en specialist.
   3. Alla som arbetar på 1177 är läkare.

9. Förklara med egna ord hur högkostnadsskyddet och frikortet hänger ihop.

10. Texten säger att man “betalar efter förmåga via skatten, men får vård efter behov”. Förklara vad den meningen betyder.

11. Varför kan det vara bra att veta skillnaden mellan 1177 och 112 innan man någonsin behöver dem? Resonera utifrån texten.

12. Texten skriver “omkring 1 450 kronor” i stället för en exakt summa. Varför gör den så, tror du, och vad säger det om hur man bör läsa siffran?

13. I slutet står det att högkostnadsskyddet och den skattefinansierade vården “säger något om hur samhället ser på trygghet och jämlikhet”. Förklara vad som menas med det.

Diskussionsfrågor

• Texten beskriver en vård som alla är med och betalar via skatten. Vilka fördelar och nackdelar ser du med ett sådant system jämfört med hur vården fungerar där du växte upp?
• Är det rättvist att man betalar efter förmåga men får vård efter behov? Diskutera olika sätt att se på det.
• 1177 bygger på att man först ringer och får råd i stället för att genast åka till ett sjukhus. Vad kan vara bra respektive svårt med ett sådant upplägg?
• Vården beskrivs som något samhället vill ska finnas för alla. Finns det andra delar av samhället som borde fungera på samma sätt? Motivera.
• Skriv (6–8 meningar): Skriv en kort text där du jämför hur man söker vård och vad det kostar i Sverige med hur det fungerade där du växte upp. Vad är likt, vad är olikt, och vad tycker du själv om den svenska modellen?