En utbildning i diplomati och takt

Brevet

Brevet är skrivet för det här läromedlet, men det bygger på Raoul Wallenbergs verkliga brev till farfadern Gustaf Wallenberg – en brevväxling som i dag finns utgiven i bok. Allt brevet berättar är sant.

Ann Arbor, Michigan, USA, oktober 1933

Älskade farfar!

Tack för ditt senaste brev – det låg och väntade på mig när jag kom tillbaka till Ann Arbor. Nu har höstterminen börjat, löven längs gatorna har blivit gula, och i kväll sitter jag på mitt rum och tänker på en sommar som jag sent ska glömma.

Som du vet fick jag i somras arbeta på världsutställningen i Chicago. Den kallas “A Century of Progress” – ett århundrade av framsteg – och den visar hur teknik och vetenskap förändrar världen. Miljontals människor besöker utställningen. Sverige har en egen byggnad där, och jag hjälpte till att ta emot besökarna. Jag fick öva min engelska varje dag, förklara svenska saker för nyfikna amerikaner och prata med människor från hela världen.

Resan hem blev däremot mer dramatisk än jag hade planerat. Som vanligt liftade jag – jag ställde mig vid vägen med tummen i luften och väntade på en vänlig bilist. Fyra unga män stannade och lät mig åka med. Jag tyckte redan från början att de såg lite skumma ut, så jag passade på att berätta hur fattig jag var som student. Min lilla plan misslyckades. Efter en stund vände sig en av männen om och riktade en stor revolver mot mig. De krävde mina pengar, och jag gav dem vad jag hade på mig. Sedan stannade de bilen, knuffade ut mig i ett dike vid vägkanten och kastade min väska över mig.

Nu blir du säkert orolig, älskade farfar, men det behöver du inte vara. Det märkliga är att jag inte kände någon rädsla medan det pågick. Efteråt kändes alltsammans snarare som ett äventyr. Jag har redan skrivit till mamma och lovat två saker: att bära mindre pengar på mig nästa gång, och att försöka bli lite listigare.

Du tycker kanske att jag borde sluta lifta efter det här, men det tänker jag inte göra. När man reser som en luffare blir allting annorlunda. Man måste vara vaksam hela tiden, och varje dag möter man nya människor. Jag måste prata med dem, förstå hur de tänker och ibland förhandla med dem om vart vi ska åka. Jag brukar säga att liftandet är en utbildning i diplomati och takt, och jag tror att den utbildningen är lika viktig som den jag får vid universitetet. Dessutom är det ett billigt sätt att resa, och du vet att jag försöker vara sparsam med de pengar du skickar.

Studierna går bra. Arkitekturen passar mig – jag älskar att rita, och lärarna verkar nöjda med mitt arbete. Universitetet är stort och fint, och staden är lugn och vänlig. Jag cyklar mellan föreläsningarna, och på fritiden är jag med i en diskussionsklubb, där vi övar oss i att tala och argumentera inför andra. Det är både nyttigt och roligt. Ibland går jag på bio med mina kamrater och skrattar åt Charlie Chaplin. Jag har också fått goda vänner här.

Amerika är ett märkligt och spännande land, och jag vill se mer av det. Jag har redan liftat genom flera delstater, och jag drömmer om att resa ännu längre – norrut mot Kanada och söderut mot Mexiko. Man lär sig mer om ett land på vägarna än i böckerna.

I augusti fyllde jag 21 år, och jag tänker ofta på att det är du som har gjort hela mitt liv här möjligt. Du valde universitetet åt mig, du betalar för mina studier, och du skriver långa, kloka brev som jag läser många gånger. Jag vet att du har stora planer för min framtid. Jag lovar att göra mitt bästa för att du ska bli stolt över mig.

Skriv snart igen och berätta hur du har det. Dina brev betyder mycket för mig här på andra sidan jordklotet.

Din Raoul

Ordlista

Läsförståelsefrågor

1. Vad var “A Century of Progress”?

   1. en stor utställning om teknikens och vetenskapens utveckling
   2. en svensk byggnad i Ann Arbor
   3. en bok som Raoul läste vid universitetet

2. Vad gjorde Raoul när han tyckte att männen i bilen verkade farliga?

   1. Han hoppade ur bilen vid första stoppet.
   2. Han försökte få dem att tro att han saknade pengar.
   3. Han ropade på hjälp genom fönstret.

3. Hur slutade bilresan?

   1. Männen släppte av honom hemma i Ann Arbor.
   2. Männen tvingade honom att köra bilen.
   3. Han hamnade i ett dike utan sina pengar.

4. Vad gör Raoul på fritiden i Ann Arbor?

   1. Han spelar fotboll med sina kamrater.
   2. Han diskuterar, går på bio och cyklar.
   3. Han arbetar extra i en affär.

5. Varför tycker Raoul att liftandet är “en utbildning”?

   1. Han lär sig hantera och förstå många olika människor.
   2. Han lär sig reparera bilar.
   3. Han hinner läsa sina kursböcker i bilen.

6. Stämmer påståendena med texten? Svara ja, nej eller det står inte i texten.

   1. Raoul arbetade i Sveriges byggnad på världsutställningen.
   2. Männen i bilen tog Raouls väska med sig.
   3. Männen åkte senare fast för rånet.
   4. Farfar valde universitetet åt Raoul.

7. Vilka två saker lovade Raoul i brevet till sin mamma? (öppen fråga)

8. Hur reagerade Raoul känslomässigt på rånet? Vad säger det om honom som person?

9. Raoul skriver att man “lär sig mer om ett land på vägarna än i böckerna”. Vad menar han? Håller du med?

10. I brevet säger Raoul att liftandet är en utbildning i diplomati och takt. Senare i livet blev han diplomat och räddade tusentals människor undan Förintelsen i Budapest. Vilka egenskaper som syns i brevet tror du hjälpte honom då?

11. Varför tror du att breven betydde så mycket för både Raoul och hans farfar?

Diskussionsfrågor

• Raoul reste ensam genom ett främmande land och mötte både vänlighet och fara. Vilka erfarenheter har du av att vara ny i ett land?
• Gustaf Wallenberg bestämde mycket i Raouls liv: utbildning, land och framtidsplaner. Hur mycket ska familjen få bestämma över en ung människas framtid?
• Raoul beskriver ett rån som “ett äventyr”. Vad tror du att den inställningen betydde senare i hans liv?
• Vilket är det bästa sättet att lära känna ett nytt land: att resa, att arbeta, att studera eller något annat?
• Skriv (6 meningar): Skriv ett brev till en person som har hjälpt dig i livet. Berätta vad du gör i dag och tacka för det hen har gjort.