Dikten som tröstar Sverige

Berättelse

Mitten av 1930-talet var en orolig tid i Karin Boyes liv. Mycket hade förändrats för henne på kort tid, och hon bar på både längtan och ångest. Trots det, eller kanske just därför, skrev hon under de här åren några av sina starkaste dikter. En av dem skulle bli den mest älskade dikten i hela landet.

Karin hämtade ofta sina bilder ur naturen. Om våren betraktade hon hur knopparna på träden svällde tills de till sist brast. En knopp är hård, sluten och skyddad, men en dag måste den öppna sig för att kunna bli ett blad eller en blomma. Karin föreställde sig att det måste kännas både skrämmande och smärtsamt för knoppen att brista. Sedan vände hon blicken mot människan. Också vi måste växa, släppa det gamla och våga oss ut i det okända, även om det gör ont. Att klamra sig fast vid det trygga kan i längden vara ännu värre, eftersom man då aldrig får utvecklas.

Ur dessa tankar växte dikten “Ja visst gör det ont” fram. Den inleds med raden “Ja visst gör det ont när knoppar brister.” Dikten handlar inte enbart om träd och årstider. Den använder knoppen och våren som en bild för själva livet: för modet att förändras, att lämna en trygg hamn och låta något nytt få plats, trots att det väcker rädsla.

År 1935 publicerades dikten i diktsamlingen “För trädets skull” på Bonniers förlag. Hela samlingen kretsar kring träd och växande, och kritiker kallade den mörkare och mer modern än Karins tidigare böcker. Just denna dikt blev dock den som läsarna tog till sina hjärtan, eftersom den satte ord på en erfarenhet som alla människor delar.

Med åren har “Ja visst gör det ont” blivit ett slags trösteord för svenskar. Den läses på begravningar och vid skolavslutningar, vid bröllop och i svåra stunder. Många kan första raden utantill, även om de aldrig har läst hela dikten. Karin Boye gick bort 1941, men orden om knoppen som brister lever vidare och hjälper fortfarande människor att stå ut när livet känns tungt.

Ordlista

Läsförståelsefrågor

1. Hur var Karins liv i mitten av 1930-talet?

   1. Lugnt och utan problem
   2. Oroligt och fyllt av längtan och ångest
   3. Fullt av resor i Europa

2. Varför måste en knopp brista, enligt texten?

   1. För att kunna bli ett blad eller en blomma
   2. För att den är sjuk
   3. För att fåglarna äter på den

3. Vad använder Karin knoppen och våren som en bild för?

   1. Vädret i Sverige
   2. Själva livet och modet att förändras
   3. Sin barndom i Göteborg

4. Varför kan det enligt texten vara värre att stanna i det trygga?

   1. För att det kostar pengar
   2. För att man då aldrig får utvecklas
   3. För att andra blir avundsjuka

5. Stämmer påståendena? Svara ja, nej eller det står inte i texten.

   1. Dikten kom ut i samlingen “För trädets skull” år 1935.
   2. Kritikerna tyckte att samlingen var ljusare än Karins tidigare böcker.
   3. Dikten läses i dag både på begravningar och vid skolavslutningar.

6. Vad menas med att dikten har blivit “ett slags trösteord för svenskar”?

   1. Att den används för att lugna och stötta människor i svåra stunder
   2. Att den bara läses i kyrkor
   3. Att den är skriven på ett gammalt språk

7. Varför tror du att dikten passar i så olika situationer, både glada och sorgliga? (öppen fråga)

8. Texten säger att många kan första raden utantill “även om de aldrig har läst hela dikten”. Vad säger det om dikten?

Diskussionsfrågor

• Dikten säger att förändring gör ont men ändå är nödvändig. Håller du med? Ge ett exempel.
• Att lämna det trygga för något nytt kan vara skrämmande. Har du själv tagit ett sådant steg, till exempel att flytta eller börja om i ett nytt land?
• Varför tror du att vissa dikter eller sånger blir så viktiga att människor kan dem utantill?
• Skriv (4 meningar): Skriv om en förändring i ditt liv som var svår men som ändå förde med sig något gott.