← Sverige A–Ö

Språk & uttryck

Å, ä och ö – bokstäverna som gör svenskan speciell

SFI D B1 lästid ca 5 min

Lärarversion (med facit)

Ladda ner PDF · elev PDF · lärare Visa elevversion

Fotografi av ett fysiskt
datortangentbord med svensk layout, där tangenterna å, ä och ö syns
tydligt längst till höger på bokstavsraden.
Svenskt tangentbord. Foto: Jonas Bergsten. Public domain, via Wikimedia Commons. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Swedish_keyboard_20050614.jpg
Lyssna på texten

Berättelse

Om du lär dig svenska kommer du snart att möta tre bokstäver som kanske är nya för dig: å, ä och ö. De står sist i det svenska alfabetet, efter z, och alltid i samma ordning – först å, sedan ä och sist ö. Tillsammans gör de att det svenska alfabetet har 29 bokstäver i stället för 26.

Många som kommer till Sverige tror först att å, ä och ö bara är ett a eller ett o med en prick eller en ring ovanför. Men så är det inte. I svenskan är de egna, riktiga bokstäver. De har sin egen plats i alfabetet och sitt eget ljud. Det är viktigt att veta, för om man byter ut dem kan ett ord få en helt annan betydelse. “Mor” och “mör” är till exempel inte samma sak.

Varför behöver svenskan extra bokstäver? Svaret är att svenskan har många vokaler. Det latinska alfabetet, som många språk bygger på, har fem vokaler. Svenskan har nio: a, e, i, o, u, y, å, ä och ö. Eftersom det finns fler vokalljud i svenskan behövs också fler bokstäver för att skriva dem.

Bokstäverna är gamla. Ä och ö fanns redan i den första tryckta boken på svenska, från år 1495. Bokstaven å kom lite senare och syns i tryck år 1526, bland annat i Nya testamentet. Från början skrev man dem på ett annat sätt än i dag. Ä skrevs som ett a med ett litet e ovanför, ö som ett o med ett litet e ovanför och å som ett a med ett litet o ovanför.

Andra länder gör inte alltid likadant. I danskan och norskan står å sist i alfabetet, men i svenskan står å först av de tre. En förklaring är att å infördes mycket tidigare i svenskan. I Danmark och Norge skrev man länge dubbel-a (aa) i stället för å. Norge började använda å år 1917 och Danmark först år 1948.

Många svenska namn har å, ä eller ö, till exempel Åsa, Örjan och Görel. Det kan ibland bli problem när namnet ska skrivas in i datorer eller i resedokument i andra länder, där bokstäverna inte alltid finns. Då måste de ofta ändras. Men det finns ingen enda regel för hur det görs, så det kan se olika ut.

Ordlista

Ord Förklaring
alfabet alla bokstäver i ett språk i en bestämd ordning
vokal en ljudbokstav, till exempel a, e, i, o, u, y
egen som hör till sig själv; inte en del av något annat
betydelse vad ett ord eller en sak betyder
latinsk som hör till det alfabet många europeiska språk bygger på
tryckt gjord i en tryckpress, alltså i en riktig bok
infördes togs i bruk; började användas
dubbel två gånger; två likadana saker tillsammans
resedokument papper man behöver för att resa, till exempel ett pass
regel hur något ska vara eller göras

Läsförståelsefrågor

  1. Var i det svenska alfabetet står å, ä och ö?

    1. Först, före a och b.
    2. Sist, efter z.
    3. Mitt i alfabetet.
  2. Varför behöver svenskan bokstäverna å, ä och ö?

    1. För att svenskan har många vokaler och behöver fler bokstäver för vokalljuden.
    2. För att andra länder bestämde det.
    3. För att alfabetet annars skulle bli för kort.
  3. Vad säger texten om skillnaden mellan svenska och danska/norska?

    1. Danskan och norskan har inga extra bokstäver alls.
    2. I svenskan står å först av de tre, men i danskan och norskan står å sist.
    3. Danskan och norskan använder fler vokaler än svenskan.
  4. Stämmer påståendena med texten? Svara ja, nej eller det står inte i texten.

    1. Ä och ö fanns redan i en tryckt bok från 1495.
    2. Bokstaven å kom till svenskan före ä och ö.
    3. Å, ä och ö är de vanligaste bokstäverna i svenska texter.
  5. Stämmer påståendena med texten? Svara ja, nej eller det står inte i texten.

    1. Norge började använda bokstaven å år 1917.
    2. Det finns en enda fast regel för hur å, ä och ö ändras i andra länder.
    3. Å, ä och ö är egna bokstäver i svenskan.
  6. Texten säger att “mor” och “mör” inte är samma sak. Förklara med egna ord varför det är viktigt att inte byta ut å, ä och ö mot andra bokstäver.

  7. Från början skrev man bokstäverna på ett annat sätt. Beskriv hur man skrev ä, ö och å förr i tiden.

  8. Varför kan det bli problem med namn som Åsa eller Örjan när man reser till andra länder? Svara med stöd i texten.

Facit

    1. Sist, efter z.
    1. För att svenskan har många vokaler och behöver fler bokstäver för vokalljuden.
    1. I svenskan står å först av de tre, men i danskan och norskan står å sist.
    1. ja b) nej (ä och ö fanns 1495, å kom senare 1526) c) det står inte i texten (texten säger inget om vilka bokstäver som är vanligast)
    1. ja b) nej (texten säger att det inte finns någon enda regel) c) ja
  1. Exempel på svar: Bokstäverna har egna ljud, och om man byter ut dem kan ordet få en helt annan betydelse. “Mor” och “mör” betyder olika saker, så bokstaven förändrar ordet.
  2. Exempel på svar: Ä skrevs som ett a med ett litet e ovanför, ö som ett o med ett litet e ovanför och å som ett a med ett litet o ovanför.
  3. Exempel på svar: I andra länders datorer och resedokument finns bokstäverna inte alltid, så namnet måste ofta ändras. Eftersom det inte finns någon fast regel kan det bli olika och ställa till problem.

Bedöm öppna svar efter innehåll, inte efter exakt formulering.

Texten passar för att öva skillnaden mellan ljud och bokstav, vokaler och alfabetets ordning. Tema: hur svenskan skiljer sig från grannspråk och varför extra bokstäver behövs. Fråga 6 och 8 kräver inferens och att eleven kopplar ihop information. Lyft gärna att vissa uppgifter är säkra fakta (årtal i tryck) medan annat varierar (hur bokstäverna ändras utomlands). Låt eleverna jämföra med alfabetet och de extra tecken eller vokaler som finns i deras egna språk.

Diskussionsfrågor