Berättelse
Tänk dig en av världens mest kända författare. Var ser du henne framför dig? Kanske vid ett stort skrivbord, med pappershögar och en lampa? För Astrid Lindgren stämmer inte den bilden. Hennes berättelser föddes på ett mycket enklare ställe: i sängen, tidigt på morgonen.
Astrid hade en fast vana. Hon vaknade vid sjutiden, men hon gick inte upp direkt. I stället stannade hon kvar under täcket med ett block och en penna. Det var i de tidiga, tysta morgontimmarna som orden kom till henne. Här tog hon de första stegen mot Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Bröderna Lejonhjärta.
Men om någon hade tittat i blocket hade de förmodligen inte förstått ett ord. Astrid skrev nämligen inte med vanliga bokstäver, utan med stenografi – en sorts snabbskrift där ord blir korta tecken och krokar. Hon hade lärt sig systemet som ung, under sin utbildning till kontorist på 1920-talet. Stenografin gjorde att hon kunde skriva nästan lika fort som hon tänkte. Det var en stor fördel när idéerna strömmade på, men det gjorde också hennes texter nästan privata. I praktiken var det bara hon själv som kunde läsa det hon skrev.
Morgonens block var bara början. På eftermiddagen satte hon sig vid skrivmaskinen och förvandlade tecknen till riktig text. Då läste hon igenom sin snabbskrift, skrev rent berättelsen och bättrade på det som inte fungerade. Ett ord byttes ut, en mening ströks, en idé fick växa. Steg för steg blev de hemliga tecknen till de böcker som miljoner barn senare skulle läsa.
Under sitt liv fyllde Astrid Lindgren block efter block på det här sättet. I dag finns mer än 600 av hennes stenografiblock bevarade i arkiv. Länge var de svåra att tyda, eftersom så få människor numera kan läsa stenografi. På senare år har forskare börjat arbeta med att tolka dem, ibland med hjälp av datorer. I blocken framträder något som färdiga böcker aldrig visar: själva tänkandet bakom orden – tvekan, ändringar och idéer som aldrig kom med i de tryckta böckerna.
Det ligger något fint i den bilden. En av Sveriges största berättare började inte sina dagar med stora gester, utan med något mycket vardagligt: en penna, ett block och en stund för sig själv innan resten av världen vaknade.
Ordlista
| Ord | Förklaring |
|---|---|
| en vana | något man brukar göra ofta, nästan automatiskt |
| ett täcke | det man har över sig när man sover |
| en krok | här: en liten böjd linje i skriften |
| stenografi | en snabbskrift där ord blir korta tecken |
| en kontorist | en person som arbetar med papper och skrift på ett kontor |
| en fördel | något bra; en plus-sida |
| strömma på | komma snabbt och i stor mängd |
| förvandla | göra om något till något annat |
| stryka (ett ord) | ta bort, dra ett streck över |
| bevarad | sparad så att den finns kvar |
| tyda / tolka | förstå och läsa något som är svårt |
| framträda | komma fram, bli synligt |
Läsförståelsefrågor
Vad vill texten visa med bilden av skrivbordet i början?
- att Astrid hade ett mycket fint arbetsrum
- att verkligheten var enklare än vi kanske tror
- att hon aldrig skrev någonting
Varför var Astrids morgontexter nästan privata?
- hon gömde blocken för alla
- nästan bara hon själv kunde läsa stenografin
- hon skrev på ett annat språk
Stämmer påståendena med texten? Svara ja, nej eller det står inte i texten.
- Astrid lärde sig stenografi när hon utbildade sig till kontorist.
- Astrid tyckte att stenografi var svårt och slutade använda det.
- Forskare använder i dag ibland datorer för att tolka blocken.
Förklara med egna ord vad Astrid gjorde på eftermiddagen.
Texten säger att blocken visar “själva tänkandet bakom orden”. Vad menas med det?
Varför kan det vara intressant för forskare att läsa ändringar och idéer som aldrig kom med i böckerna?
I sista stycket står det att hon började dagen “med något mycket vardagligt”. Varför tror du att texten lyfter fram just det?
Facit
- b) att verkligheten var enklare än vi kanske tror.
- b) nästan bara hon själv kunde läsa stenografin.
- Ja – hon lärde sig det under sin utbildning till kontorist. b) Nej – hon använde stenografin hela livet och fyllde block efter block. c) Ja – texten säger att forskare ibland tar hjälp av datorer.
- Exempel på svar: Hon satte sig vid skrivmaskinen, läste sin snabbskrift och skrev rent texten. Hon ändrade ord, strök meningar och bättrade på berättelsen.
- Exempel på svar: Att man kan se hur hon tänkte medan hon skrev – tvekan och ändringar – inte bara det färdiga resultatet.
- Exempel på svar: Då kan man förstå hur en berättelse blir till och vilka val hon gjorde, vilket en färdig bok inte visar. (Godkänn motiverade svar.)
- Exempel på svar: För att visa att stora verk kan börja i något enkelt och nära, och att man inte behöver perfekta förhållanden för att skapa något viktigt. (Godkänn rimliga tolkningar.)
Bedöm de öppna svaren efter innehåll, inte efter exakt formulering. Att skriva av en mening rakt ur texten räcker inte – eleven ska visa förståelse.
Nivå B1 (sfi-d). Tema: kreativt arbete, rutiner och hur en text blir till. Texten kompletterar biografin genom att zooma in på Astrids arbetssätt i stället för hennes verk eller opinionsarbete. Frågorna 5–7 tränar inferens. Notera att forskningen om stenografiblocken pågår; texten påstår inte att allt är uttytt.
Diskussionsfrågor
- Astrid arbetade alltid på samma tid och plats. Vad betyder rutiner för kreativitet, tror du?
- Många använder i dag dator eller telefon i stället för att skriva för hand. Vinner eller förlorar vi något på det?
- Skriv (6–8 meningar): Beskriv hur du själv helst arbetar eller pluggar. När, var och varför fungerar det bäst för dig?